Konsum

2008/09/16

Jättelyftet 2008 – en rapport

Filed under: Coop — by konsum @ 10:50

Äntligen kommer  den hett efterlängtade rapporten från Jättelyftet 2008! Det är ett ganska långt och (tack vare min kollega A) bildrikt inlägg, så för smidighetens skull har jag har delat av det. Klicka på ”mer…” för att, ja, läsa mer:

[om du är med på någon bild och vill att jag ska ta bort den – kontakta mig!]

För att ta det från början:

Jag, A och P närvarade på tisdagen den andra september, och vi började vår resa på T-centralen i Stockholm där chartrade bussar (eller ”Specialbussar”, Tina) väntade:

En delfinbuss no less

En delfinbuss, no less

Bussen skulle åka så snart den hade blivit fylld, och det såg länge ut som att vi skulle bli väldigt sena eftersom ingen klev på, men till sist bestämde sig chauffören för att det var dags:

Fortsätt bakåt i bussen

"Fortsätt bakåt i bussen"

Vi anlände efter cirka tjugo minuter till Kistamässan i just Kista där en gigantisk rökruta spontant hade uppkommit (på just den här bilden är det naturligtvis ingen som håller en cigarett eftersom det skulle vara för bra):

Rökruta, överallt utom just i bild

Rökruta, överallt utom just i bild

Därefter var det dags att gå mot det vita tältet och skriva sig en egen namnskylt (i ett skämtsamt utfall var jag nära att göra en namnskylt som sade ”Hörru”). Det var tydligen (av någon outgrundlig anledning) väldigt viktigt för säkerheten att alla hade namnskylt.

Step into the darkness

Step into the darkness

Väl inne i festlokalen upptäckte vi snabbt att människor gick omkring och tuggade på något, och de drack kaffe. Vi tittade oss omkring:

Festlokalen

Festlokalen

Vi såg massor av bord som helt uppenbart hade burit smörgåsar och allsköns godsaker, men allt verkade slut. Med ett desperat gnyende kastade sig P framåt till andra änden av den nästintill smockfyllda lokalen där den sista chansen stod:

Avalon

Avalon

Äntligen hittade vi kaffe och smörgås, och som vi njöt:

Kaffe och kalkonmacka

Kaffe och kalkonmacka

Två saker slog oss när vi stod där mitt på golvet och betraktade våra (för oss) okända kollegor:
1. De flesta män inom Coop verkar utveckla en jättestor mage.
2. Inga kan konsten att skräpa ned så mycket som ledig servicepersonal.

"Idag är jag ledig!"

"Idag är jag ledig!"

Vi visste att när vi väl stigit in genom porten skulle det inte gå att vänta tillbaka. Vi tog tjuren vid hornen och gick med rak rygg in:

I som här inträden...

I som här inträden...

Man ser det inte, och man tänkte inte på det, men här inne gnuggar tvåtusen personer armbågarna med varandra. Det är också här det bästa börjar: maten, och folket från Västerås:

De som drev showen framåt

De som drev showen framåt

Jan Bylund var bra på alla sätt och vis, sympatisk, rolig och lättsam. Men han hade helt enkelt för tuff konkurrens i Västeråsarna. De var ett sällskap om sju bredvid oss och tre av dem hade redan vid resan till evenemanget luktat lite på korken/korkarna.

Jag har inget annat än gott att säga om Västeråsarna, deras uppförande eller deras taktik. De livade upp en lokal som rymde fler än tvåtusen personer genom att så fort Jan Bylund sa ”Coop”, ”Konsum” eller något annat som kan kopplas till vår arbetsgivare ställa sig upp, tjoa, busvissla och klappa händerna. Det är entusiasm och lojalitet det. Att det även innebar ideliga sovpauser på bordet är en annan sak.

Just ja, vi fick även blyertspennor och ett papper för att vi skulle kunna anteckna saker. Jag tog med min penna hem och tänkte att ”den kan ju vara något att lotta ut”, men jag vet inte jag…

Temapenna

Temapenna

Mellan klockan sexton och tjugo pratades det oavbrutet om den tuffa miljön Coop försöker slå sig fram i, hur starka de andra aktörerna är, och hur mycket Coop måste spara och dra in.

Det var en tjugo minuters paus där chips och ett mycket äckligt rosévin serverades. Allt som allt var den här biten, tyvärr måste jag säga, lika dödstråkig som jag hade väntat mig. Då visste jag inte vad som komma skulle:

Budskap, med extra tecken

Budskap, med extra tecken

Jörgen Oom (bild), motivationstalare, klev ut på scenen och tog till orda. Sjukligt långsamt och övertydligt talade han i idrottstermer och berättade att man måste vara ett lag. Jag har svårt att säga exakt hur länge han talade (allt blev liksom sirap), men det var minst trettio minuter. Under den här tiden presenterade han två (cheesy, men) intressanta saker:

1. Man bör säga ”Skaffa dig en bra dag”, eftersom det är du som gör dagen till bra.
2. Små saker förändrar den stora bilden. Exempel:

Klicka på bilden för att se svaret

Klicka på bilden för att se svaret

Titta på bilden nu, visst känns det som att det finns en skillnad på ögonen?

Han sade även att man måste vilja vara med om förändring, ”lite ja, lite yes yes yes”. P deklarerade vid första fotbollsreferensen (något om en backlinje) att ”nä, den här killen är för djup för mig” och satsade sin energi på ett äpple, ett päron och en banan istället. Ett mycket klokt val.

Klockan tjugo var det dags för mat. Mina farhågor blåstes bort med en gång, det här var inga slamsiga små snittar, vi pratar ordentlig mat som skulle passat vilken restaurang som helst. Utplacerade i varje hörn av mässhallen fanns stationer med fyra identiska buffébord vilket minimerade köandet till nästintill ingen tid alls.

Maten, ett urval

Maten, ett urval

Med start klockan tolv på bilden: ugnsrostade primörer, getostcreme, hjortronköttbullar, skagensallad, gårdsgris (?), inkokta kantareller, och i mitten citron- och nåntingmarinerad kyckling.

Vansinnigt god mat som vida överträffade mina förhoppningar och förväntningar. Till detta serverades (till Västeråsarnas oförställda lycka) öl, vin och cider från en öppen bar.

Efterrätt, om man orkade, var mazarin och/eller muffin med vaniljsås och kaffe.

Efterrätten/-erna

Efterrätten/-erna

När alla hade bunkrat upp med alkohol vid borden var det dags för underhållning. Eric Gadd bjöd på alla sina stora hits och det var sjukt svängigt, vilket de flesta verkade skita fullkomligt i. I barerna var det däremot högtryck och våra vänner från bordet bredvid varvade fuldans och bords-sovning.

Do you believe in Gadd?

Do you believe in Gadd?

När en akustisk (och grym) version av ”Bara Himlen Ser På” klingat ut äntrade Lena Philipsson scenen, och lika nollställda som människor varit av Eric Gadd, lika starstruck blev de av Lena Ph.

Män sprang, kanske för första gången på många år, kvinnor hoppsadansade fram och tjoade, och alla var de på väg mot scenen. Kvinnorna för att komma närmare en jävligt cool kvinna, männen för att dels komma närmare en jävligt cool kvinna och dels för att kanske lyckas fotografera hennes dekolletage.

Lena Philipsson

Lena Philipsson

När samtliga klassiska Lena Ph-hits var avklarade (Kärleken Är Evig/Dansa i Neon/Det Gör Ont m.fl.) var folk lyriska, vilket innbar att alla sprang tillbaks till barerna för att hämta ännu mer öl. Det behövde dock inte våra kamrater västerifrån, de hade nämligen hamstrat tillräckligt med öl för att täcka in tre alkisars totala veckoförbrukning.

Som en doft som minner om svunna, ljusa tider såg vi ibland en eller två Västeråsare susa förbi vårt bord, uppenbarligen upphållna i människoposition av högre makter och väldigt nära att bryta några mycket basala fysikregler.

På ett event där vi skulle bli inspirerade till att älska Coop och våra arbeten, lyckades Västerås att vända allt till sin fördel.

Jag kan stolt säga att jag älskar och inspireras av Västerås, deras prisvinnande attityd och deras (för all del alkoholdrivna) entusiasm.

Tack Västerås.

Annonser

19 kommentarer »

  1. Idag och igår var detta festande i Jkpg. Oerhört trevligt folk som var där och Lena Ph drog verkligen igång publiken. Det ska bli intressant att de ifall det blir lika bra drag ikväll…

    Kommentar av ET — 2008/09/16 @ 11:16

  2. hur mycket folk var där egentligen? typ?

    Kommentar av lillavild — 2008/09/16 @ 14:43

  3. Å hur mycket kostade egentligen kalaset?
    Frågar en fattig en.

    Kommentar av Daniel — 2008/09/16 @ 15:01

  4. Hallelujah!
    Tack för att du delar med dig!
    :D:D

    Kommentar av Nördinnan — 2008/09/16 @ 15:19

  5. Lillavild: typ tvåtusen per kväll.

    Kommentar av konsum — 2008/09/16 @ 16:34

  6. Jag blev hungrig av tallriksfotot.

    Kommentar av Gustav — 2008/09/16 @ 23:17

  7. Varför har inte fler fester Powerpointpresentationer?

    Kommentar av Tobias — 2008/09/16 @ 23:38

  8. jag tycker att det är modigt att använda ”!!!…” i en presentation för butikspersonal, nånstans måste det poppa upp ”Extrabilliga äpplen idag !!!…” m hänvisning till RMI-attityden 🙂 i västerås kanske?

    visst blir man lite sugen att jobba i västerås?

    Kommentar av Cousin S — 2008/09/17 @ 07:12

  9. Ooh, vill ha konsumpenna! Så underbart nördigt. Vad ska jag göra för att få den?

    Kommentar av Tetris — 2008/09/17 @ 08:58

  10. Haha! Underbart!
    Mer bildreportage åt folket!

    Kommentar av Lilla Duktig — 2008/09/17 @ 09:41

  11. Vad är hjortronköttbullar?

    Kommentar av Linlin — 2008/09/17 @ 11:55

  12. Hihi, nu vet vi alla varför konsum hela tiden höjer priserna… 😉

    Kommentar av meta — 2008/09/17 @ 19:19

  13. mmm precis, var laktosmjölkpengarna egentligen tar vägen…

    Kommentar av jag. — 2008/09/17 @ 23:28

  14. http://www.barncancerfonden.se/1455

    kan inte alla ge en tjuga var?

    Kommentar av mia — 2008/09/17 @ 23:32

  15. Spelar det någon roll va det kostar?! va glad att dom satsade lite på personalen istälet för att vi skulle få ha lite kul ihop istälet för att bara gå på en information.

    Kommentar av Petra — 2008/09/18 @ 07:38

  16. Wow. Prislöst.

    Kommentar av Ung tant — 2008/09/18 @ 10:02

  17. Självklart, som f.d. konsumanställd tycker jag de är värda varenda krona!

    Kommentar av meta — 2008/09/19 @ 19:48

  18. Håller med det var massa dricka god mat och trevligt folk och massa pepptalk… var själv i Jönköping tisdagen den 16 sept

    Kommentar av Lena — 2008/09/21 @ 13:05

  19. Hahaha, gud vad jag både ångrar och är glad över att jag av någon anledning inte ens blev tillfrågad om jag ville gå på denna fest den enda hösten jag jobbade på Coop i rätt tidpunkt. Började nog ett par veckor efter festen (om den nu är ett årligt inslag) och slutade ett drygt år senare.

    Fri bar är ju jävligt svårt att tacka nej till men samtidigt känns det så otroligt svennebanan med Lena Ph och Erik Gadd att jag antagligen hade tagit på mig skämskudden direkt.

    Dessutom är jag jävligt anti till att ha namnskylt efter tidigare skräckupplevelse då en något överreligös herre inte kunde sluta att dra kopplingar till bibeln varje gång han såg mig (då mitt namn råkar finnas med i den där boken).

    Kommentar av EHM — 2008/09/21 @ 16:25


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: