Konsum

2008/07/15

Husmor

Filed under: Coop — by konsum @ 10:48

Hon stressar alltid, kastar sig fram i vad som närmast kan beskrivas som en desperat jakt på basvaror. Klädd i plagg som är gjorda varken för henne eller för varandra och med otvättat hår i stripor. Det verkar som om hon tar hand om familjens alla matinköp. Hennes man brukar ibland vara inne och köpa glass.

De har tre barn. De har alla exotiska italienska förnamn, som om föräldrarna vill dölja deras svenniga ursprung. De är alla klädda i det bästa begagnade som innerstadens Myror kan erbjuda.

Hon verkar andas ut lite när hon kommer fram till kassan, drar djupa andetag när hon letar igenom sin plånbok efter de kort hon ska betala med. Med en slarvig rörelse fäster hon sin långa lugg bakom sitt högra öra och börjar dra sina kort.

Med snabba rörelser.

Det har börjat om.

Annonser

13 kommentarer »

  1. Underbart personporträtt. Skumt att hon inte handlar på Lidl – med tanke på familjens outfit menar jag. Jag som är fördomsfull.

    Kommentar av Mary — 2008/07/15 @ 14:12

  2. plagg som varken är gjorda för henne eller varandra?

    Kommentar av olidlig — 2008/07/15 @ 16:40

  3. Sitter illa och passar inte ihop

    Kommentar av Tetris — 2008/07/15 @ 17:05

  4. Underbar mening! ”plagg som varken är gjorda för henne eller varandra”
    Diggar din blogg i det tysta, första kommentaren. Keep it up.

    Kommentar av sericea — 2008/07/15 @ 20:25

  5. Jag känner mig jätteträffad MEN ler i mjugg åt er för ni kommer också hamna i småbarnsträsket så småningom. Ska bli kul att se er då; när ni knappt får sova, ungarna skriker så fort de anar att ni ska stänga en badrumsdörr för att duscha. Eller när tvättkorgen ständigt är full med barnkläder så knappt en av era t-shirt får plats. Jeans i vuxenstorlek i en proppfull tvättkorg är bara att glömma. Handla nytt?? Ha ha den är kul. Har någon av er försökt att prova kläder medan barnen möblerar om i affären?? Inte? Det är j-igt stressigt och undviks därför in i det längsta. Därför går allt man gör i en jäkla hastighet, det är det enda sättet.

    Kommentar av RadioBettan — 2008/07/16 @ 00:21

  6. Skulle precis uppmärksamma ditt ordval me såg att sericea redan gått händelserna i förväg …

    Kommentar av The one and Donny — 2008/07/16 @ 09:35

  7. RadioBettan: Har någon tvingat dig att skaffa barn? Vem då i så fall, samhället? Nej, jag trodde inte det heller. Det låter nämligen så. Ledsen att behöva spräcka din bubbla men i vårt moderna samhälle är en fri vilja något som uppmuntras och ses som normalt, och det FINNS faktiskt de som tycker att det finns viktigare saker i livet än att trycka ut dreglande, skrikande ungar. Så du kan le i mjugg hur mycket du vill, det kamouflerar inte din bitterhet ett endaste dugg 😉

    Kommentar av Bella — 2008/07/17 @ 01:08

  8. aaah jag tyckte det var en rolig betraktelse i alla fall, action i vardagen hehe
    btw – nu har jag äntligen fått jobb – så vad ska jag blogga om nu??

    Kommentar av momenttwentytwo — 2008/07/17 @ 11:51

  9. Bella: Jag är övertygad om att RadioBettan älskar sina barn och är en underbar mamma, medan dina rader får det att rysa kallt omkring mig. Är det någon som framstår som bitter är det du och jag förstår inte alls? Vilken tur för dig att din mor inte tyckte det fanns något viktigare än att trycka ut lilla dreglande och skrikande Bella och det är väl något att vara glad åt?

    Kommentar av Hélène — 2008/07/17 @ 13:53

  10. Hmmm… – Barn är precis som hundar – dom är gulliga varelser – ifall man helt bortser ifrån att dom under sisådär minst ca 20 år (barn i vart fall) begränsar mycket mycket av ens egna möjligheter att leva ett eget fritt liv – i meningen fritt ifrån att ständigt och jämt vara till pass och vägleda så rätt det går.

    Så för dom som ej har något genuint behov av att gå sin egen fria livsväg – så är ju barn och hundar himmelska – och för dom som skaffar barn och/eller hundar – och på vägen upptäcker att dom för varje år som går mer och mer förlorar sig själva som fria att gå sin egen livsväg – så är det givetsvis lite annorlunda.

    Men var vid gott mod – för efter att några årtionden har passerat – så blir Du fri igen, troligast…

    Kommentar av Josef Boberg — 2008/07/17 @ 16:42

  11. den här barndebatten är lite intressant, det verkar vara så otroligt uppdelat i två läger. nästan som om ni vore rädda att era världar skulle korsas, de med barn och de utan barn. jag får nästan känslan av att representanter från båda grupper blir lite rädda så fort deras världsbild ifrågasätts och då kan man ju undra hur trygga och säkra ni egentligen känner er i era liv. en världsbild måste ju kunna tåla att ifrågasättas och dessutom måste man väl kunna respektera andra människors val? utan att kritisera. faktum kvarstår ju att innan man får barn kan man inte föreställa sig den förändring som sker, och hur starka känslor man får för ett barn (kan jag tänka mig, har inga egna). och det är väldigt svårt att förstå hur någon helt kan gå upp i rollen som mamma och helt lämna sin gamla personlighet bakom sig (gäller verkligen inte alla föräldrar men en del). sen kan ju ni med barn också tänka på att alla älskar inte era små parvlar lika mkt som ni gör, och kan därför inte alltid se charmen eller bry sig om hur stressande det är när era barn skriker. det kan ni ju heller inte begära från främlingar. så lite mer tolerans från båda läger vore ju inte helt fel.

    Kommentar av Jonna — 2008/07/18 @ 09:31

  12. Hélène: Missförstå mig inte nu, jag tror också att hon älskar sina barn (även om det inte framgår i inlägget). Visst är det tur att det finns människor som frivilligt (just det, frivilligt) offrar minst 20 år av sitt liv för att ägna dem åt någon annan. Men jag är så TRÖTT på att automnatiskt räknas till den gruppen! Säger man att man inte vill ha barn så får man bara höra ”vi får se om några år” och ett hånleende. Som om jag inte har någon egen vilja och är korkad för att jag inte fattar det? Och som du själv påpekar så kan ju ingen människa ogilla barn, MAN HAR JU SJÄLV VARIT ETT. Hör du hur dumt det låter? Det var RadioBettans ord ”ler i mjugg åt er för ni kommer också hamna i småbarnsträsket så småningom. Ska bli kul att se er då” som fick mig att tända till, de gjorde mig förbannad. Och så måste jag säga att jag älskar att läsa om bittra småbarnsföräldrar som försöker skylla ifrån sig på samhället när ungarna och livet runt dem inte är så underbart som de hade trott, ”det är synd om oss, ingen talade om att det skulle bli såhär”. Kanske är jag lite elak, och i så fall ber jag om ursäkt 😉

    Kommentar av Bella — 2008/07/18 @ 11:55

  13. Bella: Jag fattar. Är man ung och utan barn och säger att man inte vill ha några är det nog inte självklatr att man tas på allvar. Jag har varit ensamstående mor i 21 år, men skulle aldrig säga att jag uppoffrat mig en enda dag. Hela mitt liv ändrade sig när jag fick min son och hans existens kastade ut mig själv ur mitt livs centrum för att istället placera honom där så klart. Så är det. Men det gav mig, varenda dag, ett annat och rikare liv. Ångrar inte en dag.
    Däremot har jag haft väldigt svårt att anpassa mig till en så kallad kärleksrelation mde en man, tycker mest det är tidsödande uppoffringar som jag i efterhand verkligen kan ångra och där har jag blivit ifrågasatt av omgivningen och inte riktigt blivit tagen på allvar i mitt synsätt på det sätt som du Bella kanske upplevt att du inte blivit när du sagt att du inte vill ha barn. Så gode gud låt det dröja länge innan jag blir kär igen, suck. Summa: Det man bara satsar halvhjärtat på blir inget bra och så kvittar det vad det handlar om…

    Kommentar av Hélène — 2008/07/18 @ 20:23


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: