Konsum

2006/10/18

Tyst

Filed under: Gästspel — by konsum @ 08:44

Inskickat av Sofia Å:

Jag älskar när kunder frågar frågor. Det är verkligen höjdpunkten på min dag. Särskilt när de säger något riktigt roligt för då kan jag gå in på min grönsakskyl på Konsumbutiken där jag jobbar och skratta åt dem, och sen är jag glad länge efteråt.

Men det är bara ibland, som när de frågar om skillnaden mellan en morot och en pepparrot och man undrar hur i hela friden människan lyckas få ett jobb.

Ibland är de otrevligare. Som de där som ställer en fråga, och när man ger dem ett svar de inte gillar så blir det helt tysta.

– Ursäkta har ni någon kundtoalett?
– Nej, tyvärr, ni får använda den allmänna toaletten på Kommunhuset (som ligger 50 m bort)
– …

Tystnad.

Knäpptysta. Inte ens ett tack. Utan de tittar på en som om man svikit dem på något vis. Som om jag har svaret på meningen med livet och sagt åt dem att det faktiskt är att alltid bära kläder av färgen neongult. Inte så mycket som ett ord. Och sen går de.

Och kvar står jag med mina tomater och önskar att de frågat mig om skillnaden mellan isberg och salladskål.


Annonser

10 kommentarer »

  1. hahahah. åh. det är så sant!

    Kommentar av stasia — 2006/10/18 @ 19:04

  2. Haha!! Ja, det är fantastiskt roligt!
    En äldre man kom till min kassa och la upp en ”liten” cocosnöt på bandet. När jag la den på vågen och var på väg att knappa in PLU-numret så frågade han lite blygt:
    – Visst är det där en rotselleri?
    HAHAHA, jag fick nästan en tår i ögat! Han förklarade sedan att hans fru gett honom en utförlig beskrivning på hur en rotselleri såg ut. Man börjar ju undra…

    Kommentar av hanna — 2006/10/19 @ 18:02

  3. Det är för att galningarna förväntar sig att man ska visa dem till toan för anställda så att de kan känna sig kungliga & säga till alla deras vänner att de minnsan har pissat på Konsums egna toa.

    Kommentar av Ivana — 2006/10/19 @ 20:31

  4. Jag lyckades inte hitta din epost och blockerade i formuläret. Så jag kommunicerar via kommentarer.

    Jag har skapat en blogg som kan sägas vara något av en kusin till Konsum. http://www.lappamera.se/
    Kolla in och se vad du tycker.

    Vi behöver få in fler bra lappar. Vore jätte kul om du kunde rekommendera siten. Lapparna säger en del av det svenska kynnet, om det finns. Lappar passar den konflikträdde svensken.

    Kommentar av Ozone — 2006/10/19 @ 22:53

  5. Ozone: En finfin site som förtjänar en stor publik. Jag är barnsligt förtjust i lappar av alla slag. Naturligtvis ska den premieras. Den åker in i länklistan med en gång.

    Kommentar av konsum — 2006/10/20 @ 00:28

  6. Hanna: Haha.. det där kunde ha varit jag. Min sambo skickar mig ofta att köpa massa skumma grönsaker och rotfrukter som hon får beskriva. Fan, man är väl ingen botaniker heller =) Fast, det är klart.. en morot vet jag ju hur den ser ut. Men inte pepparrot och rotselleri.

    Kommentar av Andreas — 2006/10/20 @ 23:16

  7. Andreas: Hehe, okej okej!! Men en cocosnöt känner du väl igen? Du har väl sett Robinson? 😉

    Kommentar av hanna — 2006/10/21 @ 09:00

  8. fast egentligen kan jag ju inte säga något om dumma frågor, under min första dag på den där utmärkta grönsaksavdelningen la jag isbergen med vitkålen, för jag tyckte ju att det var samma sak…

    Kommentar av sofia — 2006/10/21 @ 20:45

  9. Hehe, under min tid som grönsaksnisse lärde jag mig några saker. Kunder kan inte skillja på:
    Kålrot och rotselleri
    Palsernacka och pepparrot
    Sen saker som rättika, majrova, mangold och dyligt har de aldrig sett überhaubt!!

    Kommentar av Mange — 2006/10/25 @ 19:02

  10. Som kund, när man dristat sig att fråga någon i personalen på konsum, som man vet kommer att skämta om det på konsumbloggen eller dylikt, efter en kund-toalett. Då är man så djääävla dyngnödig att det faktiskt är sista utvägen.

    Så att man står kvar där och stirrar som ett fån beror inte på att man känner sig sviken utan snarare förnedrad. Det och faktumet att man inte kan röra sig utan att det händer någon form av tragisk olycka. Man måste ju dessutom vänta tills de som stod inom hörhåll har slutat fundera över hur desperat man verklgien var och gått vidare innan man rör sig, för gud förbjude om någon såg en stappla iväg därifrån med skinkorna formade som päronhalvor i plågor.

    Att ta sig femtio meter bort, tårögd med svans, och förnedra sig inför komunalarbetare också är inte ett alternativ. Det enda kvar att göra är att sätta sig på närmaste bänk tills stormen lagt sig sedan skynda vidare till nästa bänk på vägen hem.

    // Stolen

    Kommentar av Ringen — 2006/11/16 @ 01:39


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: