Coop Indian Tikka Masala Sauce (500 gr), 19,90 kronor.

Vi stekte två kycklingfiléer, en lök och två klyftor vitlök, hällde över såsen och fyllde på med en extra paprika för säkerhets skull. Det doftade mycket gott. Riset blev (överraskande nog) klart i exakt rätt tid, och vi dukade upp för vår festlunch. Halvvägs in avbröt vi för betygsättning:

Jag: Mitt betyg blir en tvåa, med en spark i tänderna… eh… för att det var skitäckligt.
A: Ja, mitt betyg blir absolut inte mer än en tvåa heller. Det var extremt smaklöst, och det ska vara “medium hot”.
Jag: Vilket också är jättekonstigt.
A: Ja, och då har vi kryddat själva också, det är två vitlöksklyftor och ändå ingen smak, nej…
Jag: Fast brödet* var jättegott.
A: Brödet var gott.

*till maten hade vi värmt Coops koriander- och vitlöksnaan, som i jämförelse var fantastiskt!

Betyg (2/10):

För mitt eget höga nöjes skull har jag instiftat en ny kategori (den sjätte i ordningen) vid namn Provköket!

Det kanske inte är svårt att lista ut vad det handlar om, det är som det ska vara i ett provkök - saker provas, inte sällan i ett kök, men det kan också vara en godissort.

Jag har berättat vad det handlar om för mina ärade kollegor som vet om att jag har en blogg (Candy, F och A), för resten av världen gör vi det här bara för att vi tycker att det är roligt.

Testet går till så att vi lagar till (om det behövs) livsmedlet, äter och ger sedan betyg och en liten motivering till betyget. Detta sker genom ett samtal som spelas in och sedan transkriberas ordagrant.

Det som testas är inköpt av oss själva för våra egna pengar, så det handlar alltså inte om reklam för produkter. Det som bör prisas kommer att prisas och det som bör risas kommer således också att risas.

Betygskalan sträcker sig från en Coop Nära-stämpel () till tio stämplar ().

Vad är meningen med nästan skjuta in vagnen på sin plats? Ni vet vad jag menar? Vagnen körs fram till sin plats och istället för att köras ihop med vagnen framför överges den vid första vagnberöring…

Det betyder att jag, vid första bästa lucka, måste springa upp och skjuta in alla vagnar i varandra för att andra människor dels ska komma fram och dels för att oreda skapar mer oreda (de flesta i det här skedet av handlingen är fullt fokuserade på att komma ut och hem att de gör som alla andra gör och har gjort).

De som gör så här med vagnarna måste vara:
1. Lata
2. Oempatiska
3. Ouppfostrade
4. Stressade
5. Förvirrade
6. Alla ovanstående

Varför inte bara ge vagnjäveln en extra liten push, jag förstår verkligen inte. Loggar de här människorna nästan ut när de har betalat sina räkningar via internetbank, tappar de nästan ut diskvattnet, låser de nästan dörren när de går hemifrån?

Om det hade varit en potatis mindre skulle jag kunna ha uppfyllt min femårsplan redan nu:

(handlar om det här)

Folk som säger “Nu ska du få jobba lite” när jag för ett ögonblick har vågat kliva ifrån ifrån kassan (för att genom att röra på benen i någon minut kanske kan skjuta upp den stensäkra blodpropp som stillasittande kassaarbete kommer bringa mig) just när de är på väg för att betala.

Inskickat av Niki:

Häromdagen när jag satt i kassa 2 som är mittemot kassa 1 utspelade sig följande:

En robust man i senare medelåldern med yvigt helskägg handlar i kassa 1, där en manlig kassör i 30-årsåldern sitter. Precis när han betalat och skall gå därifrån slänger han ur sig:

Kund: Du är så himla trevlig, det är alltid så himla roligt att handla av dig!
Kassör: Tack, vad kul att du tycker det!
Kund: Jo, men det är sant. Alla i den här butiken är så trevliga, men du är alldeles i särklass trevlig… dessutom är du SNYGG! Ja, du är verkligen riktigt snygg! Du är nog faktiskt en av de snyggaste killarna jag någonsin sett!
Kassör: Tack… (ler lite halvgenerat medan han hjälper nästa kund)

Kunden vänder sig mot utgången och går några steg, vänder sig sedan om och fortsätter:

Kund: Jag menar det verkligen, du är fantastiskt snygg, det är nästan så att jag vill bli kär i dig. Jag ska nog fundera på saken, men jag tror nog jag vill bli kär i dig!

Tystnar en stund. Fortsätter:

Kund: Man skall inte förhasta sig med att bli kär. Men det är inte klokt så snygg du är!

Så höjer han rösten extra mycket och drar sin slutkläm:

Kund: Ja, du är så snygg att jag faktiskt önskar jag vore bög!

Sedan lämnar han butiken i stilla mak.

Det är hundrade gånger hon kommer fram till mig och smyger sitt ansikte nära mitt, så nära att alkoholistillusionen om att en minttablett döljer spritlukt drabbas av svår skam och tar en långhelg. Hon slirar lite på S:en när hon säger:

- Någon borde gå igenom frukten, det är fullt – FULLT – med ruttna persikor och nektariner och äpplen och apelsiner och plommon.
- Ojdå, jag får gå igenom dem snart, det är bara det att nu så här mitt på dagen måste vi plocka upp varorna, för efter fyra blir det för mycket folk. Vi brukar gå igenom frukt-och gröntdiskarna då, det har ju du och jag pratat om förut.
- Jojo, men jag är här nu, och jag vill inte se en massa rutten frukt när jag kommer in hit.
- Nej, det är klart… jag går på en gång och plockar bort de dåliga.
- Ja, jag vet inte varför jag kommer hit och handlar, jag blir lika arg varje gång jag ser de där ruttna frukterna!
- Nej, inte jag heller.

Jag går till fruktavdelningen och förbereder mig för att fäktas med flugor och mögel, jag har till och med hämtat ett par plasthandskar. I mitt huvud har jag redan lagt upp stridsordningen: nektariner / persikor / plommon / biggaråer / apelsiner / äpplen.

En persika.

Det ligger en ynka persika och gosar sig på en egen mögelkudde, i övrigt är allt glänsande friskt och fräscht.

Jag tänker ut hämndrepliker i nära en timme.

1. “Katarr” – istället för “tackar”
2. “Godagis” – istället för “goddag”
3. “Hundskydd” – istället för “mynt” *
4. “Fästmön… mitt stöd i livet” – istället för “käpp”
5. “Precis vad mor skickade med” – istället för “det har jag råd med”

* Den gamla idén om att du alltid bör bära runt på några småmynt (för att hundarna ska förstå att du inte är utfattig och därmed besluta sig för att inte kissa på dig) lever starkt i seniorkretsar.

Nu är omröstningen nedan stängd, och resultatet är uträknat. Jag tänker inte ge något svar, inte ens en liten vinkning om åt vilket håll det mest rätta svaret ligger.

Det verkar vara så att jag bör inneha en snippa i alla fall, och om så inte är fallet vore det troligt att det inte spelar någon som helst roll. Det känns bra.

Det som gjorde hela omröstningen verkligt intressant var alla fina och kloka kommentarer från er. Ni är bäst!